Kinas långa marsch mot en kunskapsekonomi
Tre till synes orelaterade nyheter från Kina de senaste veckorna:
• En rad strejker på fabriker runt om i Kina kulminerar i Hondaarbetares krav på att få starta en oberoende fackförening. Kinesiska myndigheter ger sitt tysta medgivande till protesterna.
• Inför G20-mötet i Toronto meddelar Peking att man är inställd på en mer rörlig växelkurs. Beskedet mottas väl, om än med viss skepsis, i väst, där Kina anklagas för att gynna sin exportindustri genom en artificiellt hög yuan.
• När Ernst & Young tillkännager sin senaste ranking av länder mest attraktiva för investeringar i förnyelsebar energi, har Kina klättrat till en delad förstaplats. Landet investerade under 2009 motsvarande 250 miljarder kronor, dubbelt så mycket som USA, i förnyelsebar energi. Teknikföretag inom sol- och vindkraft gavs låg ränta på lån och Kina fick världens största vindkraftpark.
Vid första anblicken saknar dessa nyheter koppling. Men i själva verket handlar de om samma sak: Kinas klättring uppför värdekedjan.
Om de fattiga landsbygdskineserna tidigare sågs som kuggar i landets exportdrivna ekonomiska maskineri, hoppas man nu på dem som motorer i omläggningen till en mer hållbar modell med inhemsk konsumtion i centrum. Kort sagt: de måste börja köpa varorna de producerar. Både premiärminister Wen Jiabao och hans troliga efterträdare Li Keqiang har de senaste månaderna kraftfullt förespråkat en sådan omläggning.
En delförklaring är Kinas demografi. Befolkningen är nu åldrande, med andelen 15-24-åringar stadigt krympande. Samtidigt har investeringarna i infrastruktur banat väg för den ekonomiska boomen att flytta inåt land. Chongqing, ett ekonomiskt centrum i sydvästra Kina och hem till 31 miljoner människor, expanderade exempelvis sin ekonomi med 14,9% förra året. Det gör att det redan krympande överskottet på arbetskraft kan leta efter arbete närmare hem.
Därav arbetarnas större inflytande och strejkerna runtom i Kina. I Shenzhen, den ekonomiska zonen i södra Kina som länge varit känd som världens fabriksgolv, har minimilönerna stigit med 17% det senaste året. När den kinesiska valutan stärks, kläms marginalerna åt ytterligare. Företag som Nissan och Toyota ökar graden av automatisering i sina fabriker, och produktion med låga marginaler flyttar till länder som Vietnam och Indonesien. Men samtidigt blir den kinesiska befolkningen mer köpstark och ökar sin konsumtion.
För att uppgradera ekonomin, pumpar de kinesiska myndigheterna in pengar i högteknologisk tillverkning och forskning och utveckling. Teknikparker och företagsinkubatorer växer upp runtom i Kina. Framgångsrika och visionära utlandskineser inom näringsliv och forskning lockas hem med generösa förmåner. Forskningsresultat i världsklass och internationella patentansökningar växer så det knakar. Nanoteknik och förnyelsebar energi tillhör de prioriterade områdena.
Kinas långa marsch mot en kunskapsekonomi har börjat.
Intresserad av att veta mer om vår spännande forskning kring Kina? Vänligen kontakta Katarina Bergshem, tel 073 075 65 55, e-post: katarina.bergshem@kairosfuture.com